Att gilla.

Jag är så trött på allt gillande, speciellt av bilder. Ja, jag är faktiskt det. Att jag ska bestämma om något är bra, dåligt, fint eller fult. Varför ska jag göra det liksom?
Det är så lätt att världen inte förstår det fina i ens bild på samma sätt som man själv gör och ens stolthet övergår till självkritik. Då blir det så lätt att bara tänka och trycka ner sig själv i det lilla hörnet "jag-är-inget". Jag har själv varit med om liknande situationer många gånger.
Jag önskade att jag kunde säga att jag inte bryr mig ett dugg om hur många som gillar mina bilder på t.ex. instagram, men jag tror alla gör det omedvetet, mer eller mindre. Det ligger liksom där i bakhuvudet och pyr, varken man vill det eller inte.
Att gilla är en väldigt fin tanke och ändå en go grej, men det jag har svårt att se är att det skulle vara en bekräftelse man kan ersätta mot den som går djupare. När man börjar värdera sig själv utifrån vad andra tycker på nätet istället för det "verkliga" eller vad man ska kalla det, det är då det blir så snett på något sätt. En kram och orden "Jag gillar dig!", det finns inte mycket som slår det.

Jag gillar bilder, jag gillar ställen där man kan lägga upp bilder och jag gillar att gilla dem. Det är bara när gillningarna ersätter annan, verklig kärlek jag tycker det blir svårt.
När man känner att det skulle kännas obekvämt att smsa och fråga hur någon mår och istället går in på instagram och ser att personen precis lagt upp en bild med texten "En sån bra dag!"och gillar den.
När de där telefonsamtalen man hade innan ersätts med att gilla bilderna på instagram och därmed känna "Jag-är-med-i-ditt-liv" eller liknande. När det vi visar upp med hjälp av mobilens kameralins och texten alla kan läsa ersätter den där djupare bekräftelsen, kärleken och vänskapen vi alla behöver. När vi börjar värdera oss efter det den där världen tycker och glömmer vårt oförändrade och konstanta värde. Det är då jag känner att jag är trött på allt gillande.

Tankar som snurrat på högvarv i mitt huvud de senaste veckorna och inte kommit ut i ord förrän nu. Skriver det mest som en påminnelse till mig själv, men om du känner att det var något du behövde höra- varsågod! Det var till dig också.