Jag började tänka lite att "ja, men det kanske är sant..? Han/hon har ju det, det och det och kan det och det." Sen tänkte jag en vända till, hur hemskt det egentligen var att jag jämförde mig själv och mitt liv med någon annans. För visst är det väl så, att alla förutsättningar jag fått till att bygga mitt liv och vem jag är har inte min kompis fått de samma och tvärtom. Jag läste någonstans att "Jämför dig inte med någon, men om du måste, jämför dig med dig själv". Det tyckte jag var en väldigt bra och klok mening.
Fastän min instagram kanske är full med mestadels bilder från fina tillfällen med vänner, något jag bakat, fyndat på loppis eller en text om hur mycket jag förundras över Gud ibland, så kan jag säga att det är alltifrån alla dagar jag känner så. De flesta bilderna handlar ju oftast om de fina stunderna i livet i allmänhet. Oftast inte bilder på sig själv efter man cyklat i regn och blåst och ser ut som en panda, när man tappat hela mjölkpaketet på golvet, dagar då man är skitarg på Gud och man inte tror att han ser och fattar, dagar då man har magkatarr eller mår allmänt dåligt. Mitt liv är inte perfekt, som jag fick höra att en bekant trodde en gång.
Ibland kan jag undra varför det är enklare att dela roliga saker än jobbiga saker? I livet ingår ju båda delar för alla människor, men på något sätt vill vi ändå oftast hålla de jobbiga för oss själva. Ofta får man en stämpel av många, de tror att personen vill ha uppmärksamhet om den delar något som är jobbigt. Och visst, den personen behöver nog lite uppmuntran i och med att den har det tufft, men den huvudsakliga tanken kanske bara var att visa en annan sida av livet. Många säger att de bara delar de jobbiga med de de verkligen litar på och så gör och har jag gjort mycket också. Men det roliga då, delar man det med alla? Om det är något jag är riktigt glad över berättar jag först helst bara det för de jag litar på, för jag vet att de kommer glädja sig med mig och inte döda min glädje på ett eller annat sätt. Man ska nog vara rädd om både sorg och glädje, att man får känna och att ingen sätter stopp för tårarna i sorgen eller den sprudlande glädjen. Det är vad jag tror.
Ibland kan jag undra varför det är enklare att dela roliga saker än jobbiga saker? I livet ingår ju båda delar för alla människor, men på något sätt vill vi ändå oftast hålla de jobbiga för oss själva. Ofta får man en stämpel av många, de tror att personen vill ha uppmärksamhet om den delar något som är jobbigt. Och visst, den personen behöver nog lite uppmuntran i och med att den har det tufft, men den huvudsakliga tanken kanske bara var att visa en annan sida av livet. Många säger att de bara delar de jobbiga med de de verkligen litar på och så gör och har jag gjort mycket också. Men det roliga då, delar man det med alla? Om det är något jag är riktigt glad över berättar jag först helst bara det för de jag litar på, för jag vet att de kommer glädja sig med mig och inte döda min glädje på ett eller annat sätt. Man ska nog vara rädd om både sorg och glädje, att man får känna och att ingen sätter stopp för tårarna i sorgen eller den sprudlande glädjen. Det är vad jag tror.
 |
| (En spontan bild från i höstas, tagen av Olivia) |
Du skriver så bra och fint! Tycker om dig!
SvaraRaderaMen åh, tack! Jag gillar dig med ska du veta, fastän du är på andra sidan jorden.
RaderaRiktigt bra skrivet! Jämför mig också ganska mycket med andra, visst är det helt knasigt egentligen? Man borde lägga mer tid på att vara glad och nöjd över det man har. Mitt mål 2014 är i alla fall att bli bättre på att sluta jämföra mig själv med andra. Sån liten grej som tar onödigt mycket tid och som man klarar sig galant utan! :)
SvaraRaderaTack så mycket! Ja, så lätt hänt är det och en lätt fälla att hamna i. Tycker det låter som ett utmanande, men väldigt bra mål! Att dra ner på gångerna man tänker tanken i alla fall, för som du säger så slinker tanken förbi onödigt ofta. :)
Radera