En sak att lära sig.

Jag längtar till våren och sommaren. Det kommer hända så mycket spännande och roligt, men jag saknar faktiskt inte värmen.
Jag längtar till jag tar studenten. Då jag kan, för en period i alla fall, göra det jag egentligen vill göra och brinner för.
Jag längtar så till jag flyttar hemifrån. Får ta med alla bruna, gamla möbler som jag ärvt av min mormor och bara ha mitt eget, som bara är mitt.
Jag längtar till den dagen jag blir faster. Då jag får gosa med bebisar och se hur de växer så det knakar.
Jag längtar till jag har utbildat mig klart. Den dagen jag insett vad jag vill bli och vad jag ska göra.
Jag längtar till jag en dag blir kär och hittar honom.
Jag längtar till jag får se glimtar av min personlighet i en sprattlande liten varelse som kallar mig mamma.

Men helst av allt skulle jag bara vilja lära mig att leva i nuet och tycka om det. Att tänka att de där dagarna och tillfällena förhoppningsvis också kommer komma någon gång, men att jag just nu lever det jag längtade efter för några år sen. Att inte springa iväg, kolla på andra sidan dalen flera mil bort och önska att man var där. Utan ta det i ett lagom tempo, titta på vägen man går på och försöka tacka för nuet. Det är svårt, men jag jobbar på det.

Ett urgammalt foto som håller än idag.