En gren i taget.

För något år sen la jag upp denna bild på bloggen. Rubriken var "Sikta mot toppen, men ta en gren i taget". Jag försöker liksom trycka in den meningen i alla vrår i mitt liv, försöker och försöker. Det där med att ha ett stort mål och ta ett steg i taget för att nå det. Det blir så mycket enklare att kämpa då, att få klara små delmål lite då och då, få en push till att fortsätta. Fortsätta mot det där som vore en dröm.

Om ni inte redan listat ut det så är jag en människa som känner och tänker mycket. Ja, ibland kanske lite för mycket. Ibland står jag och håller på att tappa fotfästet för hjärnan går på högvarv, det kanske är därför jag har dålig balans..? Eller inte. I vilket fall så både gillar jag och ogillar känslor.

En känsla som hör till kategorin "tokgilla" är känslan när man nått ett mål. När man har varit längst ner vid rötterna och med hjälp av grenarna klättrat en gren i taget för att tillslut nudda toppen. Att sedan blicka ner där på rötterna och se var man ha varit, se vad man har gjort, vara stolt och ge sig själv en klapp på axeln. Att sedan kunna visa andra som hamnat i samma situation hur jag bar åt mig för att komma upp på den femte, tolfte eller femtioelfte grenen. Man lär sig och får erfarenheter.

Vissa träd är högre än andra, vissa med fler grenar och andra färre. Det gäller att lita på att t.ex. inte femte grenen brister när du är påväg upp på den, men om den gör det är det bara att börja från den fjärde igen. Jag tror, att om man tar en gren i taget, kan man klättra i de högsta träden också och nå de största drömmarna. De där som är lite större än vad man egentligen tror om sig själv. Varför inte testa? Testa att börja på den första grenen idag. Vem vet, en dag kanske du står där vid toppen och tittar ner...? Det tror jag.