Myggor och ego.

Igår hade jag tänkt att ge mig ut och ta lite självporträtt, som det så fint heter. Jag tänkte mig en grönskande äng med en massa sommarblommor, att solen gick ner sådär lagom så man fick ett härligt ljus och kanske fick med det i bakgrunden, att skärpan blev perfekt och att alla bilder skulle bli så bra att det skulle bli svårt att välja.
Man kan ju alltid drömma eller?
Verkligheten var en äng med sådär högt gräs att det blev platt så fort man hade gått där, blommor fanns det men inte många, solen ja.. den hade redan gått ner under träden så det var nästan lite mörkt och skärpan blev ju inte alls som jag ville. Men, men!

Jag gick ut och förväntade mig perfekta bilder. Jag kom hem med några bilder och en rad myggbett. Ja, livet är inte perfekt, men jag gillar det!

Min utsikt i från marken var ändå rätt okej! ;)