Uppmuntran.

Att uppmuntra mina vänner är bland det bästa jag vet. Seriöst. Att skicka ett stort papper med "Jag gillar dig.", ett litet vykort med en massa bibelord eller någon liten present fint inslagen. Jag älskar det!

För det första älskar jag att klura ut vad jag ska skicka och till vem. När jag väl kommit på det får jag alltid en sån energikick av att pilla ihop det där lilla paketet eller välja ut det där vykortet med omsorg och baktanke. En sak som jag nästan aldrig gör är att skriva att det är från mig. Jag postar brevet/paketet och väntar med spänning på någon reaktion från personen som jag skickat det till. Ibland blir det en frustrerande facebookstatus med "VEM är du som skickade det där gulliga brevet?! Jag vill tacka dig." eller en instagrambild med "Paket från anonym avsändare, hm...". De som fått brev av mig innan blir det oftast ett sms från med "Erkänn att det var du som skickade det där fina vykortet? Jag blev så glad!". De som får vykort/paket av mig regelbundet vet att det är jag, då blir det ett tack på sms eller ett telefonsamtal om hur mycket personen behövde uppmuntran i just det läget.
Dessa känslorna man får över att man gjort någon annan glad är verkligen helt obeskrivliga, man måste uppleva dem själv. Personen jag uppmuntrar blir alltid så glad och jag kan slå vad om att jag blir minst dubbelt så glad som den jag uppmuntrat, om inte mer. Jag har (än så länge) inte varit med om att någon blivit sur av lite uppmuntran eller komplimanger, alla blir glada och det blir bara en positiv effekt av det hela, vilket är underbart tycker jag! Detta skriver jag inte för att på något sätt lyfta upp mig själv med att jag uppmuntrar andra, nej jag vill bara upplysa er om att det är en så otrolig kick man får av att göra något för någon annan.

Jag vill uppmuntra er att uppmuntra andra!

Igår skickade jag iväg detta i ett paket till en vän. Så enkelt, men så värt!